:(
kommit in i en sån där period utan sömn:( jag blir irriterand och igår önskade jag att jag hade sömnpiller!! Min hjärna sätter igång och tänker... speciellt på svinet i min barndom:( han finns där mkt och påminner mig hur svag jag är!!! Usch.... Orkar inte sånt här skit:(
Jag tänkte tex i går natt på att jag mötte honom i stan och han försökte prata med mig. då jag skrek att han var e idiot, och fattar du inte hur du gjort mitt liv till en mardröm!!! och att han fått mig att missa Izabellas bebis tid pga minnena...??!! Då sa han, du ville, du sa inget och du tyckte säkert om det! jag kände mig så arg......... så sårad... är det verkligen så att jag tyckte det var okej? för jag sa ju inget! jag låg bara och lossades att jag sov, de första gångerna och de andra gångerna var jag vaken men lät han gå dit ändå! varför ? sånt här går i min hjärna väldigt ofta nu! och det som sårar mig mest är att jag mår dåligt av mina tankar medans jag tyvärr vet att han är lyckligt gift och bor i fint hus..... Jag vill fan att han ska få lida, för det han har tagit i från mig! och de djupa ärr han gett!
